Travelling Jeanna

Jag vaknade tidigt och var åter igen rastlös. Kröp ner och la mig en stund hos Christoffer men beslutade mig efter en stund att ta min kamera och gå på en promenad istället, jag hade kvällen innan sett ruiner inne i staden av en gammal kyrka som jag ville fotografera och tänkte att jag skulle kunna passa på medan jag väntade på att Christoffer skulle vakna.

Så fort jag hoppat ut genom bildörren såg jag hur molnen hade börjat torna upp sig på himlen framför lastbilen och jag insåg att ovädret inte var långt borta. Lite smått stressad över att fångas i regnovädret skyndade jag på längs gatorna med raska steg för att hinna med att ta de fotografi som jag ville ha.

Väldigt mörka moln mötte mig när jag hoppade ur bilen på morgonen.

Efter ett tag insåg jag hur kissenödig jag var och började leta efter en toalett, men hittade ingen. Jag såg en brevbärare på andra sidan gatan och tänkte att han borde väl veta vart jag skulle kunna hitta en? Jag frågade honom artigt efter en "public toilet" (hade under resans gång trots alls lärt mig att det artiga frasen "restroom" inte användes varken på Irland eller i England, och man får väl ta sedan dit man kommer?) men jag fick till svar att det inte fanns någon i närheten. Istället pekade han mot en grind som stod öppen lite längre bort på gatan och sa:

"Jag pratade precis med kvinnan som gick in genom grinden där så jag vet att det är öppet. Ta du och smit in genom de grindarna och gå sedan in genom dörren lite längre fram så kan du finna toaletter där."

Med en blåsa som nu var nära att spricka smet jag in genom grinden och gick in genom dörren. Till min förvåning insåg jag att jag hade kommit in i en skola, men att byggnaden mer eller mindre verkade vara övergiven. Jag började treva mig fram mellan dörrarna men kunde bara hitta tomma klassrum. Jag gick upp en våning och mötte då vid trappans slut en förvånad kvinna.

"Hi, may I borrow you toilet?" utbröt jag hastigt, lite rädd över att hon skulle tro att jag var en inkräktare.

"No, you may not borrow it as in taking it with you", svarade hon leende, "but you may use it".

Hon pekade bort mot en dörr längre ner i korridoren och jag traskade dit lite smått skamset medan jag himlade med mina ögon över att jag hade gjort ett sådant fel. "May I borrow...hihi".

Innanför dörren till skolan var den öppna spisen julpyntad.


Även trappan i skolan hade pyntats.

När jag kom ut från toaletten, gick jag ut på gatan igen och gick bort till den kyrkruin som jag tidigare hade sett. På en skyllt läste jag mig till att kyrkan hade kallats "Sligo Abby" och byggts 1252 av Maurice Fitzgerald som ansågs vara Sligos grundare. Jag hittade inga uppgifter om när kyrkan hade förfallit men såg åren 1252-1952 skrivna på en liten skyllt och antog då att kyrkan hade stått ruin i 56 år. Medan jag försökte fotografera kyrkan i det dåliga ljuset, till följd av de moln som hade dragit in, funderade jag över alla människöden som förmodligen hade utspelats sig mellan dessa kyrkväggar under årens lopp. I 700 år hade denna byggnad (antog jag) stått symbol för katolicismen i staden och till följd måste både tragiska och lyckliga händelser har utspelats sig både i och strax utanför byggnaden. Om bara väggar hade kunnat tala...

Kyrkgrindarna var tyvärr stänga på morgonen så jag kom inte in på området.







På vägen tillbaka till lastbilen passerade jag en större matvaruaffär och efter en titt på klockan insåg jag att jag skulle hinna med att ta mig en snabb titt. (När jag är utomlands så älskar jag att gå i större affärer likt Maxi. -Vad som finns och säljs i dessa affärer säger så mycket om folket i det landet och jag tycker att det är högst intressant!) Jag frågade en kassörska om de tog VISA-kort (något som jag upptäckte var väldigt ovanligt i både England och Irland) och när jag fick ett "ja" till svar började jag gå längs gångarna och betrakta vad som fanns på hyllorna. Jag plockade på mig frukost till mig och Christoffer och jag hittade även lite julklappar till mamma, Jamie och Cecilia. Jag kände på mig att Christoffer hade vaknat vid det här laget och ville inte låta honom vänta så efter ca 15 minuter i butiken begav jag mig av till lastbilen igen.

En stund sedare körde jag och Christoffer från Sligo medan vi åt på min nyss inhandlade frukost, kykling- och BLT-smörgås och hasselnötsyoghurt (jag hade inte fått tag på något kaffe). Dagens första lossning skulle bli i staden Kilkenny och jag var överlycklig över att jag nu äntligen skulle få se ett slott. - På de irländska kartorna jag hade tittat på hade "Kilkenny Castel" varit noga utmärkt och på den adress vi hade fått för lossning framgick det att huset skulle ligga precis brevid slottet. Jippi!

På landsbyggden utanför Sligo.

Efter att ha kört ett tag stannade vi vid en Statoilmack och handlade kaffe och jag snodde med mig två rullar med toalettpapper från toaletten.

Genom en stad vi körde stod det en traktor pakerad på en parkering. Tänk att kunna ta traktorn in till staden!


Så här mysiga såg i sort sätt alla Irländska städer ut.

På vägen till Kilkenny körde vi igenom Tullamore och jag kunde inte låta bli att tetas med mina whiskyälskande vänner och skickade en bild med statskyllten till dom, men de blev tyvärr föga imponerade och informerade mig om att whisky minskäl skulle komma ifrån Skottland!

När vi äntligen kom fram till Kilkenny hade till min sorg mörkret fallit så jag fick bara beundra slottet i mörkrets skuggor, men det var ändå vackert och jag mös inombords. - Äntligen ett riktigt slott!

Kilkenny Castel. De äldsta delarna av slottet är byggt 1172.

Christoffer ringde den svenska kvinnan som skulle ha en del av de möbler vi hade i lasset och vi fick instruktioner om att ta av på en väg till vänster om slottet och köra längs med slottsmuren. Vägen var smal och slottsmuren tornade upp sig på vänster sida av den lilla vägen samtidigt som höga träd reste sig på båda sidorna. Lastbilen klarade precis av att ta sig fram och det hade varit helt omöjligt för oss att få möte. Vi körde en rätt bra bit i mörkret på vägen och passerade endast ett hus tills dess att vi kom fram till rätt adress. Till vår förvåning insåg vi att huset vill skulle lämna möblerna var ett nybyggt hus och det låg innanför slottsmuren! Jag blev imponerad, hur lyckas man att få en sådan tomt och hur lyckas man få tillstånd på Irland att bygga ett nytt hus innanför slottsmuren?

Efter att Christoffer hade kört och vänt lastbilen (vilket inte var lätt vill jag uppge) lyckades han backa in genom de elektriska grindarna och nå fram till huset. (Käre lillebror, här vill jag påstå att du har fått en tuff konkurrent när det gäller precisionskörning, det var inte mycket mellanrum kvar mellan grindarna och lastbilen och både jag och ägaren till huset blev mäktigt imponerade!)

När vi hade lossat möblerna ville kvinnan bjuda på fika. Vi gick in i huset och jag beundrade det hus vi vandrade igenom för att komma fram till köket där fikat stod framdukat. Huset var stort och luftigt med högt till tak och mycket fönster och det var väldigt smakfullt inrett (det måste ha kostat en mindre förmögenhet att ha låtit bygga det!) Vi fick kaffe, hembakat bröd med diverse påkostade ostar och korvar. Vad gott det var! Kvinnan hade även bakat en äppelkaka med ett recept på hennes farmor som kom från Karlskrona som hon ville bjuda på eftersom vi kom ifrån de trakterna.

Under fikat berättade hon att hon och hennes man, som var tysk, hade flyttat till Irland på 60-talet och då hyrt ett litet torp som då hade legat där detta huset nu låg. Senare hade de fått bygglov för ett nytt hus och de hade under senare delen av 90-talet låtit bygga det nuvarande huset. Hon visade oss att ytterväggen av det gamla torpet fanns kvar på insidan av slottsmuren. Wow, der var verkligen mysigt och jag ska ärligt medge att jag beundrade både platsen och huset i sig! Tänk att få ha ett stort, nybyggt hus innanför slottsmurarna till ett slott på Irland vars första delar byggdes 1172!

Efter fikat satta vi oss åter igen i lastbilen och slingrade vi oss tillbaka till centrum av Kilkenny på den lilla mörka vägen och körde mot Cork, där vi skulle göra en tidig lossning dagen efter. När vi hade kört en liten stund upptäckte jag en Tescoaffär (Maxiliknande) längs med vägen och vi svängde av.

Jag for fort runt mellan de olika avdelningarna inne i affären och granska glatt vad de hade på hyllorna att erbjuda! Hittade julklappar till Lukas, mamma, Jamie och Cecilia. Inhandlade även till mig själv en axelbandslös, smaragdgrön festklänning med svart silkesband i midjan som såldes på rea för 19 Euro (kan nämna att detta var det enda klädesplagget jag köpte på resan).

Efter Tescovistelsen fortsatte jag och Christoffer mot Cork. När vi kom fram parkerades bilen nere i hamnen. Klockan hade nu blivit närmare 22.30 och jag var sugen på att få smaka på en äkta Irish Coffee eftersom det var vår sista kväll på Irland. Vi begav oss ut och gick och hittade en mysig pub som vi gick in på. Tyvärr hade killen bakom bardisken inte ingredienser till att göra en Irish Coffee så vi fick istället nöja oss med en varsin Heiniken. Efter att ha druckit upp ölen beslutade vi oss för att prova på en Guinness (vi blev upplysta om att på Irland serveras Guinness färsk och de är inte pastoriserad som den är i övriga världen). Ölen var faktiskt riktigt god och jag frågade bartendern och vi kunde få köpa ett varsitt Guinnessglas utav honom som souvenir. Men bartendern var friskkostig och gav oss ett varsitt glas gratis (jag såg senare på taxfreebutiken på båten att de tog 9,90 Euro för samma glas).

En färsk Guinness.

Vid tolvtiden stängde puben och jag och Christoffer begav oss ut i kylan något smått lulliga. I väskan hade jag snott med mig några Heinikenunderlägg och Christoffer ett Heinikenglas. (Jag kanske nu ska informera er om att jag egentligen inte är en kleptoman och att jag egentligen inte bruka sno saker till höger och vänster. Jag kan ännu inte informera er om vad jag ska ha alla sakerna till som jag har tagit under resans gång, men det finns ett syfte med det och jag ska använda dom till en specifik sak! Jag berättar för er om cirka två veckor då min plan kommer att vara genomförd!)

Vy av en del av hamnen inne i Cork.

På vägen tillbaka till bilen hittade vi en vägarbetskyllt på en kon och Christoffer föreslog att jag skulle sno den med mig till min "samling". Efter ett försök att försöka få loss skyllten insåg vi att det inte gick utan gick tillbaka mot bilen. På vägen till lastbilen hittade jag en annan vägarbetsskyllt på ett staket som jag ville försöka sno istället men eftersom det var en del folk runtomkring just då beslutade jag mig för att vänta ett litet tag och vi gick istället till bilen och åt en varsin smörgås. Efter en stund gick jag själv tillbaka till skyllten och gjorde ett försök med att plocka bort den. Till min förvåning kom då en lite smått berusad man i 35-års åldern fram till mig och undrade ifall jag var en prostituerad. "No!", svarade jag braskt och gick därifrån. (Okej, jag kanske kan förstå honom lite: Han såg mig hoppa ut från en passagerarsidan av en lastbil och strök ensam omkring nere kring området runt hamnen mitt i natten.) Mannen gick efter mig ett tag och busvisslade och ropade ord till mig men jag skyndade mig tillbaka till Christoffer och lastbilen. Efter att ha berättat för Christoffer om att jag nu för andra gången i mitt liv ha blivit misstagen för en prostituerad (första gången var ihop med Sara när jag var 15 och vi smög ut i New York City), la vi oss och sov i en varsin bädd i lastbilen.