Travelling Jeanna

Jag vaknade tidigt på morgonen. Christoffer sov fortfarande så jag kröp ner och la mig brevid honom. Jag gosade ihop mig tätt intill honom under täcket och låg och tittade på honom en lång stund, andandes in hans doft... Efter ett tag fick jag myror i kroppen och steg upp och klädde på mig, tog min kamera och begav mig av på en promenad.

Längs hamnen i Dublin strax efter soluppgången.


Längs hamnen in mot centrum av Dublin tidigt på morgonen.


En vägkorsning i Dublin en tidig morgon.


Hittade en glaskub, en form av skulptur (?), längs promenaden innehållande en massa paljetter.


Jag misstänker att detta är en vanlig syn längs gatorna i Dublin!

En stund senare återkom jag till bilen och vi begav oss av mot en förort till Dublin där vi skulle göra vår andra lossning till ett par där mannen var svensk och kvinnan irländsk. Medan vi slingrades oss genom bostadsområderna för at nå vår destination för lossningen, förundrades jag över alla palmträd som fanns i trädgårdarna. - Va, kunde man plantera palmträd i här? (För er som inte vet så har jag en viss förkärlek till palmträd och jag hade mer än gärna själv velat ha haft  trädgården full utav dom!)


Ett bostadsområde i en förort till Dublin med palmträd i trädgården.

Med en viss beundran beskådade jag alla palmträden svischa förbi utanför bilrutan och jag började även lägga märke till hur olikt Irland var England. Husen var välvårdade och trädgårdarna välskötta och inte alls så sunkiga som jag annars tidigare har stött på i England. (Jag hade mer eller mindre haft den förutfattade meningen att Irland annars skulle vara väldigt likt England.) När vi började lossa lasset noterade jag även att inredning i Irländska hus skiljer sig från Engelska; Här var (tack gode Gud) inte husen fulla av heltäckningsmattor utan parkettgolv och klinkers användes!

Huset vi lossade var väldigt fint inrett med harmoniska färger och smakfulla möbler och man hade kunnat tro att man befann sig hos ett modemedvetet par i Sverige; Något som jag inte hade förväntat mig alls av Irland!

Ruiner av en gammal kyrka i närheten av vår lossning i Dublin. 

När lossningen var avklarade tog vi sikte på Sligo, en stad uppe på Irlands nordvästra hörn. Under resans gång längs med höglandet begrundade jag och Christoffer den miljö vi kunde beskåda utanför bilrutorna. - Irland var verkligen väldigt olik England! Naturen var vacker, det var rent och städat och husen och trädgårdarna var väldigt fina och välvårdade. Väldigt många hus var nybyggda och otroligt många hus och vägar höll på att byggas. Var men än åkte var det flera byggprojekt på gång, något som jag förundrades över med tanke på finanskrisen.

När mörkret precis hade lagt sig kom vi fram till den adress där vi skulle göra andra lossningen för dagen, till ett svenskt par som hade emigrerat till Irland för 10 år sedan. Den lossningen visade sig bli resans värsta lossning:

Beläget vid kusten hade det börja blåsa upp till storm när vi anlände och regnet hade börjat att ösa ner. Huset vi skulle flytta in sakerna i låg på landet med en smal väg som ledde fram till ingången vilket gjorde att vi inte kunde köra in med lastbilen.. I fyra timmar lossade jag och Christoffer 20 m² i mörker, storm, ösregn och vi fick gå med möbler och kartonger i lätt uppförsbacke över 100 meter till ingången på en grusväg som blev allt mer blaskig under kvällens gång.

På landsbyggden utanför Sligo där vi gjorde dagens andra lossning.


Landskapet i skymmningstid vid kusten i Sligo.

När lossningen var avklarade fyra timmar senare var jag mer trött än vad jag hade varit på bra längre och mina armar och min kropp värkte av alla de lådor jag hade konkat på längs med vägen. Regnet som hade öst ner hade mer eller mindre förvandlat min kropp till en huttrande massa och jag hade då givit vad som helst för en varm dusch, eller ännu hellre, ett varmt bad. Tanken på att jag då endast, utan en dusch, skulle få krypa ner i sängen i lastbilen fick mig att känna mig väldigt ynklig och jag var väldigt nära att försöka övertyga Christoffer om att istället ta in på ett riktigt hotell. I bilen på väg in till centrum av Sliego blev jag dock på bättre humör. Att få komma in i värmen i bilen samt att få sätta mig ner en stund gjorde mig på bättre humör och jag kom underfund med att det skulle gå hur bra som helst att sova i bilen.

När vi kom in i Sligo parkerade vi bilen och gick en runda för att hitta något att äta. Klockan hade hunnit att bli 22.00 vid det här laget och de pubar vi försökte beställa mat ifrån hade redan hunnit att stänga sina kök. Till slut hittade vi en snabbmatsrestaurang och utmattade och hungriga beställde jag och Christoffer en varsin kebabtallrik. Det var gott men varken jag eller Christoffer orkade att äta upp de stora portionerna.

Kebaktallrik på Irlänskt vis. Pris: 9, 95 Euro ink. dryck.

Efter maten hade vi egentligen tänkt ta oss en varsin äkta Irish Coffee på en pub, men vi var så trötta att vi gick raka vägen hem till Hotell Scania.

Jag sov första delen av natten jämte Christoffer, sedan kröp jag upp till min egna säng och sov utmattad som en stock hela natten.