081204 Torsdag - Sligo och Cork
Jag vaknade tidigt och var åter igen rastlös. Kröp ner och la mig en stund hos Christoffer men beslutade mig efter en stund att ta min kamera och gå på en promenad istället, jag hade kvällen innan sett ruiner inne i staden av en gammal kyrka som jag ville fotografera och tänkte att jag skulle kunna passa på medan jag väntade på att Christoffer skulle vakna.
Så fort jag hoppat ut genom bildörren såg jag hur molnen hade börjat torna upp sig på himlen framför lastbilen och jag insåg att ovädret inte var långt borta. Lite smått stressad över att fångas i regnovädret skyndade jag på längs gatorna med raska steg för att hinna med att ta de fotografi som jag ville ha.
Väldigt mörka moln mötte mig när jag hoppade ur bilen på morgonen.
Efter ett tag insåg jag hur kissenödig jag var och började leta efter en toalett, men hittade ingen. Jag såg en brevbärare på andra sidan gatan och tänkte att han borde väl veta vart jag skulle kunna hitta en? Jag frågade honom artigt efter en "public toilet" (hade under resans gång trots alls lärt mig att det artiga frasen "restroom" inte användes varken på Irland eller i England, och man får väl ta sedan dit man kommer?) men jag fick till svar att det inte fanns någon i närheten. Istället pekade han mot en grind som stod öppen lite längre bort på gatan och sa:
"Jag pratade precis med kvinnan som gick in genom grinden där så jag vet att det är öppet. Ta du och smit in genom de grindarna och gå sedan in genom dörren lite längre fram så kan du finna toaletter där."
Med en blåsa som nu var nära att spricka smet jag in genom grinden och gick in genom dörren. Till min förvåning insåg jag att jag hade kommit in i en skola, men att byggnaden mer eller mindre verkade vara övergiven. Jag började treva mig fram mellan dörrarna men kunde bara hitta tomma klassrum. Jag gick upp en våning och mötte då vid trappans slut en förvånad kvinna.
"Hi, may I borrow you toilet?" utbröt jag hastigt, lite rädd över att hon skulle tro att jag var en inkräktare.
"No, you may not borrow it as in taking it with you", svarade hon leende, "but you may use it".
Hon pekade bort mot en dörr längre ner i korridoren och jag traskade dit lite smått skamset medan jag himlade med mina ögon över att jag hade gjort ett sådant fel. "May I borrow...hihi".
Innanför dörren till skolan var den öppna spisen julpyntad. 
Även trappan i skolan hade pyntats.
När jag kom ut från toaletten, gick jag ut på gatan igen och gick bort till den kyrkruin som jag tidigare hade sett. På en skyllt läste jag mig till att kyrkan hade kallats "Sligo Abby" och byggts 1252 av Maurice Fitzgerald som ansågs vara Sligos grundare. Jag hittade inga uppgifter om när kyrkan hade förfallit men såg åren 1252-1952 skrivna på en liten skyllt och antog då att kyrkan hade stått ruin i 56 år. Medan jag försökte fotografera kyrkan i det dåliga ljuset, till följd av de moln som hade dragit in, funderade jag över alla människöden som förmodligen hade utspelats sig mellan dessa kyrkväggar under årens lopp. I 700 år hade denna byggnad (antog jag) stått symbol för katolicismen i staden och till följd måste både tragiska och lyckliga händelser har utspelats sig både i och strax utanför byggnaden. Om bara väggar hade kunnat tala...
Kyrkgrindarna var tyvärr stänga på morgonen så jag kom inte in på området.
På vägen tillbaka till lastbilen passerade jag en större matvaruaffär och efter en titt på klockan insåg jag att jag skulle hinna med att ta mig en snabb titt. (När jag är utomlands så älskar jag att gå i större affärer likt Maxi. -Vad som finns och säljs i dessa affärer säger så mycket om folket i det landet och jag tycker att det är högst intressant!) Jag frågade en kassörska om de tog VISA-kort (något som jag upptäckte var väldigt ovanligt i både England och Irland) och när jag fick ett "ja" till svar började jag gå längs gångarna och betrakta vad som fanns på hyllorna. Jag plockade på mig frukost till mig och Christoffer och jag hittade även lite julklappar till mamma, Jamie och Cecilia. Jag kände på mig att Christoffer hade vaknat vid det här laget och ville inte låta honom vänta så efter ca 15 minuter i butiken begav jag mig av till lastbilen igen.
En stund sedare körde jag och Christoffer från Sligo medan vi åt på min nyss inhandlade frukost, kykling- och BLT-smörgås och hasselnötsyoghurt (jag hade inte fått tag på något kaffe). Dagens första lossning skulle bli i staden Kilkenny och jag var överlycklig över att jag nu äntligen skulle få se ett slott. - På de irländska kartorna jag hade tittat på hade "Kilkenny Castel" varit noga utmärkt och på den adress vi hade fått för lossning framgick det att huset skulle ligga precis brevid slottet. Jippi!
På landsbyggden utanför Sligo.
Efter att ha kört ett tag stannade vi vid en Statoilmack och handlade kaffe och jag snodde med mig två rullar med toalettpapper från toaletten.
Genom en stad vi körde stod det en traktor pakerad på en parkering. Tänk att kunna ta traktorn in till staden!
Så här mysiga såg i sort sätt alla Irländska städer ut.
På vägen till Kilkenny körde vi igenom Tullamore och jag kunde inte låta bli att tetas med mina whiskyälskande vänner och skickade en bild med statskyllten till dom, men de blev tyvärr föga imponerade och informerade mig om att whisky minskäl skulle komma ifrån Skottland!
När vi äntligen kom fram till Kilkenny hade till min sorg mörkret fallit så jag fick bara beundra slottet i mörkrets skuggor, men det var ändå vackert och jag mös inombords. - Äntligen ett riktigt slott!
Kilkenny Castel. De äldsta delarna av slottet är byggt 1172.
Christoffer ringde den svenska kvinnan som skulle ha en del av de möbler vi hade i lasset och vi fick instruktioner om att ta av på en väg till vänster om slottet och köra längs med slottsmuren. Vägen var smal och slottsmuren tornade upp sig på vänster sida av den lilla vägen samtidigt som höga träd reste sig på båda sidorna. Lastbilen klarade precis av att ta sig fram och det hade varit helt omöjligt för oss att få möte. Vi körde en rätt bra bit i mörkret på vägen och passerade endast ett hus tills dess att vi kom fram till rätt adress. Till vår förvåning insåg vi att huset vill skulle lämna möblerna var ett nybyggt hus och det låg innanför slottsmuren! Jag blev imponerad, hur lyckas man att få en sådan tomt och hur lyckas man få tillstånd på Irland att bygga ett nytt hus innanför slottsmuren?
Efter att Christoffer hade kört och vänt lastbilen (vilket inte var lätt vill jag uppge) lyckades han backa in genom de elektriska grindarna och nå fram till huset. (Käre lillebror, här vill jag påstå att du har fått en tuff konkurrent när det gäller precisionskörning, det var inte mycket mellanrum kvar mellan grindarna och lastbilen och både jag och ägaren till huset blev mäktigt imponerade!)
När vi hade lossat möblerna ville kvinnan bjuda på fika. Vi gick in i huset och jag beundrade det hus vi vandrade igenom för att komma fram till köket där fikat stod framdukat. Huset var stort och luftigt med högt till tak och mycket fönster och det var väldigt smakfullt inrett (det måste ha kostat en mindre förmögenhet att ha låtit bygga det!) Vi fick kaffe, hembakat bröd med diverse påkostade ostar och korvar. Vad gott det var! Kvinnan hade även bakat en äppelkaka med ett recept på hennes farmor som kom från Karlskrona som hon ville bjuda på eftersom vi kom ifrån de trakterna.
Under fikat berättade hon att hon och hennes man, som var tysk, hade flyttat till Irland på 60-talet och då hyrt ett litet torp som då hade legat där detta huset nu låg. Senare hade de fått bygglov för ett nytt hus och de hade under senare delen av 90-talet låtit bygga det nuvarande huset. Hon visade oss att ytterväggen av det gamla torpet fanns kvar på insidan av slottsmuren. Wow, der var verkligen mysigt och jag ska ärligt medge att jag beundrade både platsen och huset i sig! Tänk att få ha ett stort, nybyggt hus innanför slottsmurarna till ett slott på Irland vars första delar byggdes 1172!
Efter fikat satta vi oss åter igen i lastbilen och slingrade vi oss tillbaka till centrum av Kilkenny på den lilla mörka vägen och körde mot Cork, där vi skulle göra en tidig lossning dagen efter. När vi hade kört en liten stund upptäckte jag en Tescoaffär (Maxiliknande) längs med vägen och vi svängde av.
Jag for fort runt mellan de olika avdelningarna inne i affären och granska glatt vad de hade på hyllorna att erbjuda! Hittade julklappar till Lukas, mamma, Jamie och Cecilia. Inhandlade även till mig själv en axelbandslös, smaragdgrön festklänning med svart silkesband i midjan som såldes på rea för 19 Euro (kan nämna att detta var det enda klädesplagget jag köpte på resan).
Efter Tescovistelsen fortsatte jag och Christoffer mot Cork. När vi kom fram parkerades bilen nere i hamnen. Klockan hade nu blivit närmare 22.30 och jag var sugen på att få smaka på en äkta Irish Coffee eftersom det var vår sista kväll på Irland. Vi begav oss ut och gick och hittade en mysig pub som vi gick in på. Tyvärr hade killen bakom bardisken inte ingredienser till att göra en Irish Coffee så vi fick istället nöja oss med en varsin Heiniken. Efter att ha druckit upp ölen beslutade vi oss för att prova på en Guinness (vi blev upplysta om att på Irland serveras Guinness färsk och de är inte pastoriserad som den är i övriga världen). Ölen var faktiskt riktigt god och jag frågade bartendern och vi kunde få köpa ett varsitt Guinnessglas utav honom som souvenir. Men bartendern var friskkostig och gav oss ett varsitt glas gratis (jag såg senare på taxfreebutiken på båten att de tog 9,90 Euro för samma glas).
En färsk Guinness.
Vid tolvtiden stängde puben och jag och Christoffer begav oss ut i kylan något smått lulliga. I väskan hade jag snott med mig några Heinikenunderlägg och Christoffer ett Heinikenglas. (Jag kanske nu ska informera er om att jag egentligen inte är en kleptoman och att jag egentligen inte bruka sno saker till höger och vänster. Jag kan ännu inte informera er om vad jag ska ha alla sakerna till som jag har tagit under resans gång, men det finns ett syfte med det och jag ska använda dom till en specifik sak! Jag berättar för er om cirka två veckor då min plan kommer att vara genomförd!)
Vy av en del av hamnen inne i Cork.
På vägen tillbaka till bilen hittade vi en vägarbetskyllt på en kon och Christoffer föreslog att jag skulle sno den med mig till min "samling". Efter ett försök att försöka få loss skyllten insåg vi att det inte gick utan gick tillbaka mot bilen. På vägen till lastbilen hittade jag en annan vägarbetsskyllt på ett staket som jag ville försöka sno istället men eftersom det var en del folk runtomkring just då beslutade jag mig för att vänta ett litet tag och vi gick istället till bilen och åt en varsin smörgås. Efter en stund gick jag själv tillbaka till skyllten och gjorde ett försök med att plocka bort den. Till min förvåning kom då en lite smått berusad man i 35-års åldern fram till mig och undrade ifall jag var en prostituerad. "No!", svarade jag braskt och gick därifrån. (Okej, jag kanske kan förstå honom lite: Han såg mig hoppa ut från en passagerarsidan av en lastbil och strök ensam omkring nere kring området runt hamnen mitt i natten.) Mannen gick efter mig ett tag och busvisslade och ropade ord till mig men jag skyndade mig tillbaka till Christoffer och lastbilen. Efter att ha berättat för Christoffer om att jag nu för andra gången i mitt liv ha blivit misstagen för en prostituerad (första gången var ihop med Sara när jag var 15 och vi smög ut i New York City), la vi oss och sov i en varsin bädd i lastbilen.
081203 Onsdag - Dublin och Sligo
Jag vaknade tidigt på morgonen. Christoffer sov fortfarande så jag kröp ner och la mig brevid honom. Jag gosade ihop mig tätt intill honom under täcket och låg och tittade på honom en lång stund, andandes in hans doft... Efter ett tag fick jag myror i kroppen och steg upp och klädde på mig, tog min kamera och begav mig av på en promenad.
Längs hamnen i Dublin strax efter soluppgången.
Längs hamnen in mot centrum av Dublin tidigt på morgonen.
En vägkorsning i Dublin en tidig morgon.
Hittade en glaskub, en form av skulptur (?), längs promenaden innehållande en massa paljetter. 
Jag misstänker att detta är en vanlig syn längs gatorna i Dublin!
En stund senare återkom jag till bilen och vi begav oss av mot en förort till Dublin där vi skulle göra vår andra lossning till ett par där mannen var svensk och kvinnan irländsk. Medan vi slingrades oss genom bostadsområderna för at nå vår destination för lossningen, förundrades jag över alla palmträd som fanns i trädgårdarna. - Va, kunde man plantera palmträd i här? (För er som inte vet så har jag en viss förkärlek till palmträd och jag hade mer än gärna själv velat ha haft trädgården full utav dom!) 
Ett bostadsområde i en förort till Dublin med palmträd i trädgården.
Med en viss beundran beskådade jag alla palmträden svischa förbi utanför bilrutan och jag började även lägga märke till hur olikt Irland var England. Husen var välvårdade och trädgårdarna välskötta och inte alls så sunkiga som jag annars tidigare har stött på i England. (Jag hade mer eller mindre haft den förutfattade meningen att Irland annars skulle vara väldigt likt England.) När vi började lossa lasset noterade jag även att inredning i Irländska hus skiljer sig från Engelska; Här var (tack gode Gud) inte husen fulla av heltäckningsmattor utan parkettgolv och klinkers användes!
Huset vi lossade var väldigt fint inrett med harmoniska färger och smakfulla möbler och man hade kunnat tro att man befann sig hos ett modemedvetet par i Sverige; Något som jag inte hade förväntat mig alls av Irland!
Ruiner av en gammal kyrka i närheten av vår lossning i Dublin.
När lossningen var avklarade tog vi sikte på Sligo, en stad uppe på Irlands nordvästra hörn. Under resans gång längs med höglandet begrundade jag och Christoffer den miljö vi kunde beskåda utanför bilrutorna. - Irland var verkligen väldigt olik England! Naturen var vacker, det var rent och städat och husen och trädgårdarna var väldigt fina och välvårdade. Väldigt många hus var nybyggda och otroligt många hus och vägar höll på att byggas. Var men än åkte var det flera byggprojekt på gång, något som jag förundrades över med tanke på finanskrisen.
När mörkret precis hade lagt sig kom vi fram till den adress där vi skulle göra andra lossningen för dagen, till ett svenskt par som hade emigrerat till Irland för 10 år sedan. Den lossningen visade sig bli resans värsta lossning:
Beläget vid kusten hade det börja blåsa upp till storm när vi anlände och regnet hade börjat att ösa ner. Huset vi skulle flytta in sakerna i låg på landet med en smal väg som ledde fram till ingången vilket gjorde att vi inte kunde köra in med lastbilen.. I fyra timmar lossade jag och Christoffer 20 m² i mörker, storm, ösregn och vi fick gå med möbler och kartonger i lätt uppförsbacke över 100 meter till ingången på en grusväg som blev allt mer blaskig under kvällens gång.
På landsbyggden utanför Sligo där vi gjorde dagens andra lossning.
Landskapet i skymmningstid vid kusten i Sligo.
När lossningen var avklarade fyra timmar senare var jag mer trött än vad jag hade varit på bra längre och mina armar och min kropp värkte av alla de lådor jag hade konkat på längs med vägen. Regnet som hade öst ner hade mer eller mindre förvandlat min kropp till en huttrande massa och jag hade då givit vad som helst för en varm dusch, eller ännu hellre, ett varmt bad. Tanken på att jag då endast, utan en dusch, skulle få krypa ner i sängen i lastbilen fick mig att känna mig väldigt ynklig och jag var väldigt nära att försöka övertyga Christoffer om att istället ta in på ett riktigt hotell. I bilen på väg in till centrum av Sliego blev jag dock på bättre humör. Att få komma in i värmen i bilen samt att få sätta mig ner en stund gjorde mig på bättre humör och jag kom underfund med att det skulle gå hur bra som helst att sova i bilen.
När vi kom in i Sligo parkerade vi bilen och gick en runda för att hitta något att äta. Klockan hade hunnit att bli 22.00 vid det här laget och de pubar vi försökte beställa mat ifrån hade redan hunnit att stänga sina kök. Till slut hittade vi en snabbmatsrestaurang och utmattade och hungriga beställde jag och Christoffer en varsin kebabtallrik. Det var gott men varken jag eller Christoffer orkade att äta upp de stora portionerna.
Kebaktallrik på Irlänskt vis. Pris: 9, 95 Euro ink. dryck.
Efter maten hade vi egentligen tänkt ta oss en varsin äkta Irish Coffee på en pub, men vi var så trötta att vi gick raka vägen hem till Hotell Scania.
Jag sov första delen av natten jämte Christoffer, sedan kröp jag upp till min egna säng och sov utmattad som en stock hela natten.
081202 Tisdag - England
Efter att ha kommit av båten i Harwich tidigt på morgonen parkerade vi bilen längs en väg och sov några timmar. Framåt tiotiden begav vi oss av igen och körde till Milton Keynes, nordväst om London, där vi skulle göra vår första lossning.
Vädret till Milton Keynes blev en blandning av "svenskt höstväder", med allt från molnigt solsken till regn. Jag letade efter bra objekt under färdens gång att fotografera, men lyckades tyvärr inte inte hitta några.
Efter lunch kom vi fram till Milton Keynes och vi gjorde den en lossningen till en Brittisk kvinna som bott i Sverige men nu flyttat tillbaka till England. Hon och hennes väninna, som var med, var väldigt trevliga och pratglada. De var imponerad över att jag var en kvinnlig "flyttgubbe" och tyckte att jag var väldigt stark (skrattar). Efter lossningen bjöd damen på kaffe och kakor och jag passade på att gosa med "Lilly", en hemlös katt damen ifråga hade tagit hand om några veckor tidigare som var förlamad i ena benet. Lilly var väldigt söt och kelen och spann för fullt när jag gosade med henne! Innan vi gick fick jag och Christoffer 100 kr var i dricks.
Efter Milton Keynes körde vi mot Holyhead i Wales. Återigen letade jag efter bra objekt att kunna fotografera men hittade inga, trots att vi bland annat körde genom "Shakespear County". - Var fanns alla gamla slott och borgar egentligen?
Vi stannade till lite snabbt utanför Birmingham och åt på Burgerking och jag kom underfund med att det inte spelade någon roll hur jäkla duktig på är på Amerikansk engelska jag var - jag hade ändå jäkligt svårt att förstå vad folket sa, både när det gällde dialekten och vokabuläret! (Att det kan vara sådan skillnad mellan länder som har samma språk!) Jag fick hur som helst vara väldigt fokuserat för att hänga med i samtalen.
Vy av Birmingham
När mörkret hade börjat falla kom vi in i Walse vilket märktes tydligt på namnen på alla skylltarna vi passerade längs vägen. Man skulle kunna tro att det var jag på fyllan (dvs. en berusad dyslexiker) som hade skrivit ortsnamnen på skyltarna. -Vilka kombinationer av konsonanter och det förundrar mig hur man ens lyckas med uttala namnen utan att vricka tungan!
När vi hade passerat gränsen till Wales började även trevliga fotoobjekt att dyka upp, vi började att passerade både slott och borgar. Men oturligt nog hade det då hunnit att bli mörkt och jag kunde inte få några bra bilden från lastbilen. Jag gjorde dock några tappra försök att försöka fånga lite av det jag ville ha på fotografierna, men lyckades tyvärr inte utan stoppade till slut uppgivet undan min kamera.
Vid 22-tiden på kvällen avgick färjan från Holyhead till Dublin. Vi åt ris och kyckling med Tikimasala på båten men hoppade över ölen denna gången och drack istället cola. Till efterrätt delade vi på en bit kokoscheescake och en bit chokladtårta. Christoffer lyckades även får ner en kula med jordgubbsglass och en kula med chokladglass, men jag var vid det laget så mätt att jag åter igen var nära att spy. Innan vi gick från resturangen snodde jag med mig en gaffel och en kniv.
För första gången under resans gång sov vi i varsin bädd i hytten.
Runt två-tiden på morgonen ankom färjan till Dublin. Vi körde i land, parkerade bilen vid vattnet i Dublin och tog sedan in på "Hotell Scania". Innan jag gick och la mig tog jag min kamera och gick en promenad längs promenaden och lyckades att få några foton på julbelysningen. 
Ljusbeklädda träd längs promenaden i hamnen.
081201 Måndag - Genom Tyskland och Holland
Efter att ha kört av båten i Rostock tidigt på morgonen, lastade vi över lite kollin till Markus bil, innan jag och Christoffer parkerade bilen och sov några timmar till. Åter igen delade jag och Christoffer säng och sov tätt omslingrade (lite trångt med ack så mysigt).
När vi vaknade igen upptäckte Christoffer att jag hade glömt hans kuvert med pengar (euro och pund) i den andra bilen i Ängelholm. -Ooops.... Hm, det blev första "testet" på vår resa och i vårt förhållande! Han tog det väldigt bra faktiskt...men jag hade väldigt dåligt samvete!
Resten av dagen körde vi genom Tyskland. På eftermiddagen stannade på ett "Raststelle" och på Christoffers rekommendationer åt vi "Ziegeunerfrikadelle mit Bratkartoffeln und salat", det var riktigt gott!
Mörkret börjar falla på resan genom Tyskland.
Framåt kvällen kom vi in i Holland och jag började då lägga märke till saker med det landet som jag tidigare inte har tänkt på de gånger jag har varit där:
Det finns jäkligt många växthus i det landet! Vart man än vänder sig och vart man än tittar: Växthus!
Husen har värdigt stora fönster! De ser alla mer eller mindra ut som skylltfönster!
Huset är förhållandevis små men både trädgårdarna och inredningen (av vad jag kunde se) var väldigt välvårdade.
Ca. 45 min innan Rotterdam stannade vi på ett hotell och drack kaffe och åt "Appfel Taart". Litet kletigt med gott!
Appel Taart och Cappuccino
På tjejtoaletten på hotellet fanns detta gigantiska blomsterarrengemang. Overkill?
Klockan 22.00 avgick båten från Hoek van Holland. På båten serverades en buffé och jösses vad jag åt! Jag mumsade glatt i mig Waldorfsallad, krabbsallad och coleslaw. Huvudrätten åt jag vårrulle och kyckling med ris och till efterrätt en liten bit jordgubbstårta. Blev så mätt att jag trodde att jag skulle spricka. Jag drack även två Heiniken till maten och blev lite smått lullig, snodde med mig salt- och pepparkaret.
Efter att ha ätit återvände vi till hytten för att sova. Vi hade fått en stor hytt med fyra bäddar, men jag och Christoffer delade ändå samma bädd hela natten, tätt omslingrade!
081131 Söndag – Lämnar Sverige
Klockan 17.00 var lastbilen lastad och vi lämnade Växjö för att bege oss av mot kontineten. Jag hade inhandlat en varsin cola samt en varsin (stor) påse lösgodis för att ha som "färdmat".
Vi körde förbi magasinet i Ängelholm där vi bytte lastbil innan vi begav oss av till Trelleborg där vi träffade Markus, en av Christoffer chaufförer, som skulle med samma båt med en lastbil till Österike och Budapest.
På båten åt vi potatisgratäng, fläskfilé och en varsin öl innan vi slutligen stupade i säng i hytten.
Mitt i natten fick jag värsta abstinensen och var tvungen att krypa ner till Christoffers säng och lägga mig (jag sov annars i sängen ovanför honom). 
Christoffer slumrar sött
